Yayoi Kusama |
I en intressant intervju från 1999 säger Kusama: My artwork is an expression of my life, particularly of my mental disease. Om detta har ordats mycket och egentligen kan man undra varför det behöver nämnas ännu en gång. Men eftersom hon själv så tydligt tar upp detta, är det OK enligt min mening. Det råder oenighet om diagnosen och en essä nämner att "migraine aura experiences, anxiety, and depression may account for all known facts of her medical history".
Kusama började måla redan som barn. Då fick hon också vad som har benämnts hallucinationer och som anses ligga bakom mönstren i hennes konst.
One day I was looking at the red flower patterns of the tablecloth on a table, and when I looked up I saw the same pattern covering the ceiling, the windows and the walls, and finally all over the room, my body and the universe. I felt as if I had begun to self-obliterate, to revolve in the infinity of endless time and the absoluteness of space, and be reduced to nothingness. As I realized it was actually happening and not just in my imagination, I was frightened… Källa:
Man har försökt definera hennes verk som minmialism, feminism, surrealism, art brut, popkonst och abstrakt expressionism. Hon var även politisk engagerad (mot Vietnamkriget).
"Each Saturday & Sunday throughout summer" Body Festivals, Happening Washington Square Park and Tompkins Square Park, New York, 1967 Källa: Kusamas hemsida: |
Hennes happenings på gatorna var vida omtalade då hon ofta uppträdde med andra som hon bemålat, ibland endast iförda prickar. På de mer bestånde eller stillastående verken märks ett annat känt motiv: penisar och penisliknande former. Anledningen till detta är säkert genomanalyserat och Kusama har ju sina egna anledningar till detta. Själv kommer jag att tänka på den långa historien av falloskult i Japan, t ex i form av religiösa festivaler.
Baby Carriage, 1964, repainted ca. 1966 |
If it were not for art, I would have killed myself a long time ago. Där ser vi, om vi inte visste det redan, att kultur och konst hör till "välfärdens kärna".
Förhoppningsvis kan vi snart se fram emot att få ta del av en ny film om Kusama. Slutligen, mitt favoritverk från Japan idag, Liljevalchs samlingsutställning från mitten av 1990-talet.
Infinity Mirrored Room—Love Forever (1994). Visad på Liljevalchs mitten av 1990-talet |