Saker som får mitt hjärta att slå fortare...förutom ångest då Part I

In summer, the night. I need not write of the nights lit by the moon, but of the moonless nights, the fireflies' lights crossing in the darkness...


Så skrev den kvinnliga japanska författaren Sei Shonagon på 1000-talet (The Pillow Book, som varmt rekommenderas).


Ja, företeelser som får hjärtat mitt att klappa lite extra. Det är många grejer, det.


Maskrosor i tidig vår. Fjunbollarna när som helst. På väg att skingras, lyfta och landa.

Sol med moln hellre än sol utan moln.

Sönderläst franska Elle februari 1986



Issey Miyakes design, ända sedan jag först mötte hans verk när jag var i 16-årsåldern. Av en s k slump fick jag denna tidning i gymnasiet, för att öva franska...Tack fransklärare Monica Sellén. Du anar nog inte vad du bidrog med.

Snygga bloggen eccoeco med t ex inlägget 'Wires 10.0' Collection by Jantine van Peski. Bloggens inrikting är "Ideas about Fashioning Self and Sustainability". Ständigt spännande grejer.

Ingen bilvän, tvärtom... men estestiskt sett...har "Hundkojan" präglat mig sedan barnsben, då mina föräldrar hade en (turkos!). British Racing Green är nog snyggast. Hade jag körkort, skulle jag vilja ha en cabbad.

Vallmo. Inte minst minnet av den.

White Mountaineering på utställningen Japan Fashion Now vid The Museum at FIT, NYC
(avslutad april 2011)

Utställningen Japan Fashion Now i New York har jag enbart åtnjutit i form av medföljande boken som är fantastisk. Läcker, innehållsrik och mångfacetterad. Klart inspirerande.

Aaaah, garn. Yum, yum. Dessa är miljövänliga från Ateljé Huskroken.


Fortsättning följer...

Yayoi Kusama - prickar och penisar

Yayoi Kusama

Med denna braskande rubrik vill jag på intet sätt förminska Yayoi Kusama (f 1929 i Matsumoto, Nagano, Japan). Tvärtom, jag och många med mig anser att hon är en av vår tids största konstnärer. De senaste 10-15 åren aktuell med många utställningar. För mig är det en oerhört fascinerande värld hon visar, som jag kan känna igen mig i. Inte minst hennes driv - besatthet är väl bara förnamnet, kan man ytligt tycka. Hon är känd för sina gränsöverskridande verk: måleri, performance/happenings, mode och tredimensionell konst.

I en intressant intervju från 1999 säger Kusama: My artwork is an expression of my life, particularly of my mental disease. Om detta har ordats mycket och egentligen kan man undra varför det behöver nämnas ännu en gång. Men eftersom hon själv så tydligt tar upp detta, är det OK enligt min mening. Det råder oenighet om diagnosen och en essä nämner att "migraine aura experiences, anxiety, and depression may account for all known facts of her medical history".

Kusama började måla redan som barn. Då fick hon också vad som har benämnts hallucinationer och som anses ligga bakom mönstren i hennes konst.

One day I was looking at the red flower patterns of the tablecloth on a table, and when I looked up I saw the same pattern covering the ceiling, the windows and the walls, and finally all over the room, my body and the universe. I felt as if I had begun to self-obliterate, to revolve in the infinity of endless time and the absoluteness of space, and be reduced to nothingness. As I realized it was actually happening and not just in my imagination, I was frightened… Källa:

Hon reste från Japan 1957 för verksamhet framförallt i New York, men även i Europa, tills hon återvände till Japan 1973. Under denna tid kom hon att bli minst lika uppmärksammad som sina samtida konstkändisar Andy Warhol, Donald Judd, Frank Stella och Claes Oldenburg.

Man har försökt definera hennes verk som minmialism, feminism, surrealism, art brut, popkonst och abstrakt expressionism. Hon var även politisk engagerad (mot Vietnamkriget).

"Each Saturday & Sunday throughout summer"
Body Festivals, Happening
Washington Square Park and Tompkins Square Park, New York, 1967
Källa: Kusamas hemsida:

Hennes happenings på gatorna var vida omtalade då hon ofta uppträdde med andra som hon bemålat, ibland endast iförda prickar. På de mer bestånde eller stillastående verken märks ett annat känt motiv: penisar och penisliknande former. Anledningen till detta är säkert genomanalyserat och Kusama har ju sina egna anledningar till detta. Själv kommer jag att tänka på den långa historien av falloskult i Japan, t ex i form av religiösa festivaler.



Baby Carriage, 1964, repainted ca. 1966

If it were not for art, I would have killed myself a long time ago. Där ser vi, om vi inte visste det redan, att kultur och konst hör till "välfärdens kärna".

Förhoppningsvis kan vi snart se fram emot att få ta del av en ny film om Kusama. Slutligen, mitt favoritverk från Japan idag, Liljevalchs samlingsutställning från mitten av 1990-talet.

Infinity Mirrored Room—Love Forever (1994).
Visad på Liljevalchs mitten av 1990-talet

Ivan Aguéli - svensk muslim för 100 år sedan

Ivan Aguéli: Gotländskt landskap

Till och med imorgon (26 september) pågår en mindre utställning med verk av Ivan Aguéli (1869-1917) på Moderna museet i Stockholm. Det var nära att jag missade den, men lyckades se den igår. Det är en oerhört intressant kombo-utställning med Bill Viola. Briljant att kombinera dessa två storheter, som båda har gett mig så mycket. Jag minns inte exakt när jag började uppskatta Aguéli, men troligen i övre tonåren. Jag läste tidigt Axel Gauffins Ivan Aguéli - människan, mystikern, målaren I-II (1940-41) och har även läst 
Ekelöf Gunnar: Ivan Aguéli. Göteborg, 1944. Sedan dess har ju några andra skrivit om honom, men har faktiskt ej läst det.

Varför tycker jag så mycket om Aguéli? Hans bilder är ofta ganska små, men de öppnar sig som en värld att insupa, meditera över. Bilderna känns genuint "moderna", närvarande och jag vill bara stanna i dem. I dessa dagar är det dessutom spännande att uppmärksamma en svensk som blev muslim för över 100 år sedan...

Ivan Aguéli: Egypten

Han reste i flera länder och vistades bl a länge i Egypten. Huruvida det finns/fanns någon som helst likhet mellan det verkliga landet och hans bilder spelar mig ingen roll. Det är ju konst, inte verklighet, eller ska jag uttrycka det som att konstnärer och andra kreativa är de riktiga "verklighetens folk"? Det må låta krystat, men de som skapar uppenbarar världen, den synliga eller den osynliga, för oss. Självklart menar jag att vi alla är skapare (eller potentiella sådana).
Tack, Aguéli, för vad dina bilder har gett mig!



Ivan Aguéli: Gotländskt landskap (utanför Visby)

  

Alberto Giacometti - en husgud

Teckning av Alberto Giacometti

Kanske inte verkar så textilt, men skulptören, målaren Alberto Giacometti (1901-1966) är en av mina favoriter. Dessutom råkar jag ha varit i den lilla schweiziska ort där han avled, Chur, när jag var barn. Jag tror att jag gör som många andra, tar inte in och "inspireras" av enbart det textila fältet utan av vad som helst. Det visuella är vad som griper mig, det som kommer in genom ögonen så att säga. Fast egentligen är för mig hela kroppen och själen liksom involverad i upplevelsen, känslan bakom (konst)verket influerar ju hela ens väsen.

Albatross. Diego och Alberto Giacometti

Jag såg Giacomettis skulpturer på Louisiana i Danmark när jag var barn och det gjorde starkt intryck på mig. Om du inte har sett dem, åk dit! Gärna en dimgrå dag då regnet hänger i luften.

Henri Cartier-Bresson: Giacometti med sina skulpturer