Saker som får mitt hjärta att slå fortare...förutom ångest då Part I

In summer, the night. I need not write of the nights lit by the moon, but of the moonless nights, the fireflies' lights crossing in the darkness...


Så skrev den kvinnliga japanska författaren Sei Shonagon på 1000-talet (The Pillow Book, som varmt rekommenderas).


Ja, företeelser som får hjärtat mitt att klappa lite extra. Det är många grejer, det.


Maskrosor i tidig vår. Fjunbollarna när som helst. På väg att skingras, lyfta och landa.

Sol med moln hellre än sol utan moln.

Sönderläst franska Elle februari 1986



Issey Miyakes design, ända sedan jag först mötte hans verk när jag var i 16-årsåldern. Av en s k slump fick jag denna tidning i gymnasiet, för att öva franska...Tack fransklärare Monica Sellén. Du anar nog inte vad du bidrog med.

Snygga bloggen eccoeco med t ex inlägget 'Wires 10.0' Collection by Jantine van Peski. Bloggens inrikting är "Ideas about Fashioning Self and Sustainability". Ständigt spännande grejer.

Ingen bilvän, tvärtom... men estestiskt sett...har "Hundkojan" präglat mig sedan barnsben, då mina föräldrar hade en (turkos!). British Racing Green är nog snyggast. Hade jag körkort, skulle jag vilja ha en cabbad.

Vallmo. Inte minst minnet av den.

White Mountaineering på utställningen Japan Fashion Now vid The Museum at FIT, NYC
(avslutad april 2011)

Utställningen Japan Fashion Now i New York har jag enbart åtnjutit i form av medföljande boken som är fantastisk. Läcker, innehållsrik och mångfacetterad. Klart inspirerande.

Aaaah, garn. Yum, yum. Dessa är miljövänliga från Ateljé Huskroken.


Fortsättning följer...

Vårbilder

Dricker världen
Livets flöde
Våren rusar

Nej, jag kan inte skylla på våren, det är nog vi som rusar genom tiden förbi kvittret till någon annanstans. Men vi har chansen att fånga nu nu nu. Tiden är en chimär. Men våren kanske ändå rusar, i ögonblick brinner det i blodet. Trängtan. Våren berusar.

Lönnbladens plisseringar,
bladen så mjuka, nästan sladdriga
ömt vill jag ta dem i handen.

Omfamna varje skirhet
innan den blir påtaglig, djupgrön och
alltför självklar.
Träden når ännu varandra
ej helt utspruckna,
alldeles strax är de solida former.

Våren drömde det var sommar
25 grader redan i maj
Ångande bilar
En kille med mössa
och Fanta-burk
Cykelkö på Skeppsbron
Vinden fläktar ändå lite
                                                           

Häggen med grenar tunga av blom

Men vem ser häggen

efter dess blomning?

Häggen behöver gå i terapi

resten av året

Skuggan av våren

Luftens dofter
Moln av flygfän
Försöker hålla munnen
stängd
i uppförsbacken



Mönster

Har en hatkärlek till mönster. Men när de flödar ur handen känns det bra. Mönstren och bilderna är en re-kreation, inte i meningen fritidssyssla, utan min reaktion och kreation. Där kan ett graffiti-klätt elskåp ge lika mycket  s k inspiration som finkonsten. Tyvärr ägnar jag alltför lite tid åt papper, pennor och liknande verktyg. Går helst direkt på garn eller tyget med virknål, symaskin, vävstol och sådana redskap. Men särskilt på sistone har kameran flitigt använts.

Kanske än mer än mönster är det särskilt strukturer och texturer som jag går igång på.

En del ogillar ordet inspiration och talar hellre om transpiration. Jag tror på båda. Olika faser i skapandet, möjligen. Antar att det är som livet: båda sidor behövs, som "öppna" och "stäng". Inspiration är för mig mottagligheten inåt för det yttre och det som stiger ur själens djup "av sig självt". Något flyktigt som sedan behöver ro att "bli" något (kanske genom hårt arbete?)

Som barn ägnade jag mycken tid åt frenetiskt ritande och målande. Frenesi är väl inte bara av godo och jag kan ännu uppleva den. Numera får jag välja projekt med omsorg då tiden är knapp. Den sortens styrning kan vara bra.

När jag har gått vävkurs/utbildning var skisser viktiga. Men jag drog mig alltid för det. Mina vävlärare vet att jag även är skeptisk till att göra provvävar! Då det tar ett bra tag bara att sätta upp även en liten en väv, har ivrigheten tagit överhand mentalt och det har känts lite frusterande att provväva. Men jag vet ju att provvävar behövs. Särskilt när man som jag ofta experimenterat med efterbehandling. Då behöver man ha en aning om man vad ger sig in på...