Rosaröd frestelse

Neck piece "Pink and red temptation". Foto: Ingrid Hellberg 2010

Tiden springer när man har annat att göra än att vara textiltant... och bloggare. Jag saknar det enormt när jag inte kan sitta ner och arbeta med händerna. Fast idag har jag faktiskt hunnit sy ett par vinter-shorts. Men det tänkte jag inte skriva om nu. Den här kragen har jag jobbat med i två varianter i samma röda varp. Denna gång var jag otrogen med Garnverket och köpte ekologisk röd entrådig ull där. Den är mjukare än Ateljé Huskrokens ullgarn, men jag tycker färgen och hela garnet känns mindre levande. Mjukt alltså, men ingen glans. Kanske olika färgningsprocess som lett till dessa olika resultat? Iallafall kan det då och då vara skönt att bara kunna gå in i en affär (i Stockholm och Linköping finns de) och handla, om man inte har tålamod att beställa på annat sätt... Inslaget är från både Huskroken och Garnverket. Det är Huskrokens läckra rosa nyanser. Den starkt rosa heter Eko Häll (2 tr, 170 m/100 g).


Om någon hade sagt till mig när jag var yngre att jag skulle använda rosa hade jag skrattat högt. När jag var yngre tyckte jag att rosa var för gulligt och kvinnligt. Men nu gillar jag det! Ålderstecken? Eller kanske tecken på mognad? Särskilt bra i kombination med illans rött, tycker jag. Då gränsar det till "too much" och det kan ju kännas rätt. Förutom att italienska desigern Elsa Schiaparelli var en av de första att lansera "shocking pink" har jag hört att Yves Saint Laurent, aktuell i dessa dagar med filmen Yves Saint Laurent - den stora kärleken  på Bio Sture, ibland blandade just chockrosa och rött. Jag har dock inga likheter med dessa storheter...

Svart och svartvitt

Halsduk, väl använd

Nog för att jag försöker se tillvarons gråskala, men jag älskar svartvitt! Och svart... Klyschig färg, men snygg. Så många nyanser det finns. Här är en halsduk (vävd på Skogsbo) med tunt silke i varpen. Teknik: tretrampsväv. Min vävlärare UllaCarin Lundh på Skogsbo lärde mig att använda tekniken, som jag gillar mycket. Enkel, men blir ändå något annorlunda än min favorit tuskaft. Inslag: många olika restgarner mest i ull, men även silke. Alla är ful-garner (ej eko), men halsduken har miljömässigt varit "hållbar" ändå, dvs ingen slit-och-släng. Bara slit-och-behåll. Har använt den i ganska många år. Som synes. Har tänkt att den nog är för trasig, men kanske att jag tar fram den igen...

Jag vävde en svart, sedan en svartvit som min sambo G fick. Och en (ej avbildad) som är ännu glesare och trasigare redan från början som jag har till fest.

Halsduk, samma varp (silke)
Foto: Ingrid Hellberg 2010

Halsduk, samma varp (silke)
Foto: Ingrid Hellberg 2010